Reningsteknik är ett omfattande tekniskt ingenjörsområde med huvudmålet att eliminera eller kontrollera föroreningar i en specifik miljö. Etymologiskt omfattar "rening" både "göra rent" och "göra rent", vilket sträcker sig till avlägsnande och kontroll av skadliga ämnen i luft, vatten, materialytor och till och med biologiska system. Därför är reningsteknik inte begränsad till en enda disciplin eller industri utan är ett tvärvetenskapligt område som spänner över miljövetenskap och teknik, VVS-teknik, kemiteknik, biomedicinsk teknik, livsmedelsvetenskap, djurhållning och veterinärmedicin och till och med pappers- och massateknik.
I en snävare mening hänvisar reningsteknik vanligtvis till renrumsteknologi som dess kärna, som systematiskt kontrollerar parametrar som luftkvalitet, temperatur, fuktighet, tryck, luftflödesorganisation och koncentration av suspenderade partiklar inom ett specifikt utrymme för att skapa en kontrollerad ren miljö som uppfyller kraven för precisionstillverkning eller vetenskapliga experiment. I vid bemärkelse omfattar renrumsteknik även rening och rening av industriellt avloppsvatten och dricksvatten, massarening (borttagning av föroreningar och fibersiktning) inom pappersindustrin, materialrening och renare produktion i kemiska processer, miljörening och biosäkerhetskontroll inom djurhållning och veterinärmedicin samt ytrengöring och ultra-ren process inom området för ren bearbetning. Även om renrumsteknik inom olika områden skiljer sig åt i specifika objekt och tekniska metoder, följer de alla det grundläggande paradigmet att "identifiera föroreningskällor-välja reningsmetoder-implementera tekniska kontroller-övervakning och underhåll".